Johan Jernqvist

På Hallwylska museet uppmärksammas nu en av landets mest framstående naiva konstnärer i utställningen Lim-Johan och den utomordentliga ärligheten. Det har gått 30 år sedan Lim- Johan senast presenterades i en separatutställning i Stockholm och det är inte någon slump att Lim-Johan nu ställs ut på Hallwylska museet. På 1880-talet tog nämligen Walther von Hallwyl över firman Ljusne-Woxna AB. Merparten av inkomsterna kom från skogsnäring och företaget ägde sågverk och skog i Hälsingland. Det berättas även att Walther von Hallwyl själv besökte gården i Mackskalen där Lim-Johans familj bodde.

Lim-Johan eller Johan Erik Olsson som han egentligen hette föddes år 1865 i Ovanåkers socken i Hälsingland. Johan Erik Olsson började att kallas för Lim-Johan när han blev bygdefotograf på 1920-talet, men blev inte allmänt känd under den titeln förrän efter hans död. Prefixet ”Lim-” kommer ursprungligen från hans farföräldrar som härstammade från Lima socken i Dalarna. I sin ungdom var Lim-Johan stark, arbetsam och klartänkt. När han var i 20-årsåldern insjuknade han plötsligt efter sin rekryttjänstgöring och var sedermera inte längre sig lik. Det hela slutade med att Lim-Johan institutionaliserades på Uppsala asyl & hospital. Förmodligen var det tänkt att han aldrig skulle få komma hem igen. En gammal vän såg emellertid till att få Lim-Johan utskriven efter 8 år. Med undantag åren på asylen tillbringade Lim-Johan merparten av sitt liv i Voxnadalen.

På 1890-talet började Lim-Johan att måla. Han var självlärd, en äktnaiv konstnär. Under sin levnad sålde Lim-Johan bara någon enstaka målning. Han gav oftast bort sina målningar. Målningarna hängdes vanligen upp på utedassen och få såg något större värde i hans konst. Som särlingskonstnär kunde han inte leva på sin konst, utan han försörjde sig som diversearbetare och senare som fotograf. Berömmelsen kom efter hans död och hans målningar har ställts ut på museer såsom Nordiska museet, Länsmuseet Gävleborg, Jönköpings läns museum, Moderna Museet, Millesgården och Göteborgs konstmuseum. Idag finns det knappt 30 bevarade målningar av Lim-Johan och på utställningen visas 18 av dem. Utställningen består till större delen av inlån från Edsbyns museum som har den största samlingen av Lim-Johans målningar, skulpturer och fotografier. Konstverk har även lånats in från Moderna museet, Länsmuseet Gävleborg och privatpersoner.

På utställningen presenteras några av Lim-Johans allra mest reproducerade konstverk, såsom Älg och gråhund, Kaffe utan dopp, Slottet vid saknadens dalar, Ångbåt vid Åmynning och Sjövik. En målning som sällan ställts ut är Leopard och är det konstverk som har allra tydligast kopplingar till Henri Rousseau vilken Lim-Johan tidigt kom att jämföras med. I Lim- Johans bildvärld finns både vardagliga motiv och mer exotiska inslag. Merparten av målningarna är utförda i starka färger och avbildar människor, djur och byggnader i drömfulla omgivningar. Målningarna växte fram långsamt, ibland under flera års tid och är små bildvärldar som blir fönster in till en annan tillvaro. Det bör poängteras att fotografier inte gör målningarna rättvisa, utan de ska helst upplevas i verkligheten. Lim-Johan använde sig av en mängd olika tekniker som ströppling och schumring. Han blandade sand i färgen för att få rätt textur och skrapade fram detaljer med penselskaftet. I några av målningarna blir ytskiktet särskilt levande. Uttrycket är i stora drag naivt men målningarna är skapade med intention och omsorg. Detta är också vad som gör dem intressanta. Lim-Johan tillverkade själv ramarna till sina målningar. Några av målningarna har fortfarande sina ursprungliga ramar vilket gör dem ännu mer unika.

Lim-Johans konstnärliga bana började med träsnideri och på utställningen visas några av hans trähundar och sinnrikt dekorerade pigtittare. Utöver målningar och träsniderier visas också ett 80-tal av Lim-Johans fotografier. Fotografierna är såväl dokumenterande som konstnärliga i sin karaktär och ger en inblick i det vardagliga livet i Ovanåker. I en monter ligger 18 glasnegativ som visar hur Johan Erik manipulerade fotografierna genom att rista i glasplåten, något som tycks ha varit tämligen unikt för tiden. I ett av fotografierna har han exempelvis förbättrat motivet genom att rista in en omkullvält tall och en blomma i förgrunden.

Själv växte jag upp i Alfta som ligger några mil från byn Kyan utanför Edsbyn där Lim- Johan bodde i sin lilla stuga. Jag introducerades för Lim-Johans konstnärskap någon gång i lågstadieåldern och jag fattade tidigt tycke för målningarna och konstnären. Lim-Johan är vare sig den allra bästa eller den mest intressanta konstnären, utan är ett exempel av ett konstnärskap där helheten blir större än summan av delarna. För den samtida betraktaren kan hans bilder vid första anblick framstå som lite anspråkslösa, men under ytan finns det något mer. Hans livsberättelse, konsten han skapade och historien om upptäckten utgör tillsammans ett slags allkonstverk och visst är det också lätt att romantisera denna konstnärsmyt.

För den gemene museibesökaren utgör utställningen en god introduktion till Lim-Johans konstnärskap och innehåller en gedigen samling av både konstverk och föremål. Det är verkligen roligt att se konstnärskapet återaktualiseras för en ny konstpublik på Hallwylska museet. Något som jag emellertid saknar är lite mer av nya insikter eller uppgifter om konstnärskapet och det hade varit intressant om utställningen hade kunnat erbjuda något ytterligare perspektiv. En fråga som exempelvis hade kunnat lyfts fram är huruvida Lim-Johan överhuvudtaget ville bli erkänd som konstnär eller de förutsättningar som låg bakom och möjliggjorde Lim-Johans erkännande.

Utställningen Lim-Johan och den utomordentliga ärligheten pågår t.o.m 12 januari 2025.